Mårbacka är en plats jag länge velat besöka. Namnet läste jag för första gången i boken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Jag var kanske nio år. Nitton år senare har många fler böcker av Selma Lagerlöf konsumerats och för varje har kärleken till hennes författarskap blivit allt djupare. Selma Lagerlöfs böcker står för några av mina mest fantastiska läsupplevelser och länge, länge har jag velat besöka hennes barndomshem, Mårbacka.
Men det har på något vis aldrig känts riktigt rätt. Jag har velat åka med någon som älskar Selma Lagerlöfs böcker lika mycket som jag, som verkligen förstår utan att något behöver sägas. Sjutton år efter att jag läst Nils Holgersson fann jag henne. Vi hamnade i samma klass på Umeå universitets utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap och efter en ganska blyg start blev vi oskiljaktiga på campus. Många saker tyckte vi olika om, men många saker älskade vi lika häftigt. Som Buffy. Tårta. Och Selma Lagerlöf. Att vi skulle besöka Mårbacka för första gången, tillsammans, var nog egentligen ganska självskrivet från början. Officiellt blev det när vi tog examen tillsammans. Det skulle vara vår examensresa.
Och det blev det. Denna sommaren åkte vi på vår pilgrimsfärd till Värmland och vi hade sådan stor tur att vi dels hade en värmländska i vår klass som menade att vi måste besöka Västanå Teaters Berättarlada, dels att Västanå även i år, som förra året, gav just föreställningen Nils Holgersson.
Vi var lite tveksamma. Hur kan en bok som Nils Holgersson, som befinner sig i luften två tredjedelar av berättelsen, göras på en scen? Men det skulle visa sig att Västanå Teater var ett exceptionellt begåvat teatersällskap med en fantastisk kostymdesigner och den mest otroliga scen jag har varit på. Alla försök att beskriva kommer dock falla platt, så jag nöjer mig med att säga att om ni är i Värmland på sommaren, missa inte Berättarladan.
Bild från Västanå Teaters uppsättning av Nils Holgersson. Fotograf Håkan Larsson.
Dagen efter var vi och såg Mårbacka. Veckorna innan hade vi i en egen bokcirkel läst Selma Lagerlöfs barndomsskildring; Mårbacka, Ett barns memoarer och Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf. Jag tyckte kanske inte lika mycket om dem som jag tyckt om hennes andra böcker, men jag tyckte mycket om dem. Det var också speciellt att gå på den plats vi precis läst om, se med egna ögon de platser Selma Lagerlöf berättat om. Guidningen i huset var atmosfärisk. Allting var fantastiskt. Sakerna vi fick veta om Selma Lagerlöf var fantastiska, och det var saker jag inte tidigare vetat. Som att hon var socknens största arbetsgivare, med mer anställda än hon behövde för att hon ville hjälpa lokalbefolkningen. Som att hon ensam styrde över en stor gård med mycket produktion. Som att hon egentligen inte ville väljas in i Svenska Akademin men gjorde det ändå för att hon ville öppna dörrar för andra kvinnor. Som att hon snaggade sitt hår kort under tiden på lärarinneseminariet i Landskrona för den feministiska kampen. Allt detta på 1800- talet.
Ja, Selma Lagerlöf har jag alltid beundrat. Men nu mer än någonsin.
Ett hörn av Mårbacka.
Verklighetens flyglar på Ekeby Herrgård. En av dem är fantasins kavaljersflygel i Gösta Berlings saga.
